Jag är en kreativ virvelvind mår som bäst när jag har många projekt igång. Jag har en Master of Fine Arts (MFA) från Guildford School of Acting (GSA) på University of Surrey i England. Och om det skulle finnas en utnämning som hedersdoktor i mental och emotionell hälsa skulle jag nog kunna få den. Jag jobbar med energier, målar tavlor i regnbågens alla färger, skådespelar, håller utbildningar och driver lyckorörelse.
En MFA är en fördjupad masterexamen med pedagogik som ger mig behörighet att vara lärare på universitetsnivå, och jag vill sprida denna färgglada virvelvind till hela världen, inte bara universitet.
Jag ser det som en styrka att jag kommer från ett helt nytt perspektiv vad gäller ledarskap i organisationer, för vi kan inte lösa problemen från samma perspektiv där de skapades.
Där det började
Fram tills att jag var 5 år beskrev mina föräldrar mig som en solstråle. Sen över en natt vändes allt upp och ner. Jag började få ångestattacker och jag skrek. Jag hade fått OCD (tvångssyndrom).
Hela min uppväxt växlade mellan blixtar och dunder och solsken däremellan. Jag brukar säga att de 10 åren med OCD gav mig en härlig gryta av trauma. Den är jag nu tacksam för, för utan den hade jag aldrig dykt in i läkande och personlig utveckling så djupt som jag har gjort. OCD-åren gav mig också en väldigt tidig start på att undersöka tänkande och kännande. Jag förstod kanske inte alla gånger vad som hände när jag var mitt i det men i mitt läkande har jag ofta gått tillbaka till de åren. Och jag har förstått att min djupa förståelse för tänkandet och kännandet definitivt fick sin grund där.
”Älgen som blev en myra”
Jag minns att redan när jag var 10 år hade det blivit tydligt för mig att vi människor har förmåga att läka vår emotionella och mentala ohälsa. Jag upplevde det ju själv. Jag sa ”om min OCD var lika stor som en älg förut så har den nu blivit en myra. När jag blir stor vill jag hjälpa andra människor att göra sina älgar till myror”. Jag tror att jag tänkte redan då att ”Älgen som blev en myra” skulle vara titeln på min bok om att må bra. Ja, jag har nog alltid tänkt lite större och längre fram än vad som anses ”normalt”. Men vem vill vara normal egentligen?
När jag var 15 år ansågs jag vara frisk. Men oräkneliga tankemönster och känslomönster låg fortfarande där under ytan, men jag ville inte se dem. Inte till att börja med i alla fall. Vetskapen att vi kan styra våra tankar tog mig på en sväng genom vad vissa kallar ”toxic positivity”. Det innebär att man bara tillåter positiva och glada tankar och känslor och trycker undan det faktum att vi människor har alla årstider inom oss och att det är naturligt att pendla mellan känslor och medvetandenivåer, ofta flera gånger under samma dag.
Men jag kom inte undan från mina tankemönster och känslomönster och till slut ledde det mig in på ett utforskande i att vara autentisk i alla mina upplevelser. Jag lärde mig att vi kan o-skapa alla dessa mönster som håller oss tillbaka. Med den insikten växer vi och vår syn på oss själva och världen. Det är först nu jag på riktigt känner mig fri. Det betyder inte att jag inte känner starka känslor eller ibland tänker tankar som inte är särskilt bekväma, det betyder bara att jag vet att jag inte ÄR mina tankar och mina känslor. Och jag vet att de passerar. Jag har hittat tillbaka till mig själv. Jag har lärt mig att våra tankemönster och känslomönster skapar våra liv, men också hur vi skiftar dem så att vi skapar en ny upplevelse av livet.
”Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå”
Vad var det då som fick mig att fortsätta gå igenom stormarna för att komma ut på andra sidan? Jo, jag visste någonstans att solskenet fortfarande fanns där.
Solskenet är den jag egentligen är och det är den du egentligen är också. Jag har insett att det är den viktigaste grejen att komma ihåg när vi jobbar med vår personliga utveckling: att essensen av oss ÄR ljus, kärlek, perfektion och mirakel. Solen är inte rädd för om den ibland skyms av moln eller en hel storm. Den bara fortsätter lysa sitt ljus. Och det gör våra inre också. I utbildningen ”Mysteriet med den försvunna lyckan” kallar vi den här platsen eller tillståndet för Mirakelrummet, för vi är alla mirakel. Men du kan kalla det vad du vill. Kanske ser du det som en fyr som står där och lyser sitt ljus och tryggt guidar dig genom allt. Det är kärleken som vi är gjorda av som alltid finns där, alltid har funnits där och alltid kommer att finnas där.
Skådespeleriet och livet går hand i hand
Jag har ju som sagt en masterexamen i skådespeleri, men varför är det viktigt i det här sammanhanget? Jo, att studera skådespeleri är utmärkt för att undersöka känslor och förstå hur vi människor funkar. Skådespeleri är som beteendevetenskap i praktiken.
Det finns otroligt mycket inom teatern som kan hjälpa människor att förstå sina liv bättre även om de aldrig själva vill stå på en scen. Livet och skådespeleriet går hand i hand. En bra liknelse är att det här livet som vi lever just nu är som karaktärer i en pjäs som våra högre jag eller själar spelar.
Vad mer kan vi ta med oss från teaterns värld in i våra privatliv och i vårt företagande? En sak är hur viktigt det är som ledare att ha en tydlig vision. Om en regissör inte har en tydlig vision för historien som ska berättas och hur arbetet ska gå till, ja, då blir det kalabalik i gruppen. Samtidigt som en regissör som går in och detaljstyr dödar kreativiteten.
Och vad är egentligen en karaktär? Det är en kategorisering av olika energier. Energier som ger känslomönster, tankemönster och beteendemönster. Det är egentligen publiken som skapar karaktären genom att kategorisera det de ser. Så funkar det med våra personligheter också. Alla du möter har en egen bild av vem du är baserat på vad de hittills vet och på vad du sänder ut. Om du skiftar dina energier kommer andra att se dig annorlunda. Det vi ser som vår personlighet skiftar när energier skiftar.
Samspelet i grupper skiftar också när energier skiftar. Det kan räcka med att en person väljer att introducera en ny energi så kommer samspelet bli annorlunda. Därför är det så viktigt att ledaren känner sig själv och ser ljuset i sig själv. Då kan hen se mer ljus i sina medarbetare än vad de kan se i sig själva. En sån ledare får en grupp att jobba ihop på ett sätt som gynnar alla och det som gruppen skapar tillsammans.
Som skådespelare får man också öva mycket på att lyssna, och att följa med nuet. För en utomstående kan det kanske verka som att en skådespelare lär sig ett manus och sen repeterar in exakt hur det ska framföras. Men det handlar om att vara i nuet och lyssna på vad som händer i varje stund, bortom orden som sägs. Då blir varje föreställning lite annorlunda. Det här kan vi använda för att lära oss om livet. För det handlar aldrig om vad du gör, det handlar om vad du tänker och känner när du gör det. Det gäller ALLT.
Livet med djur
Att ha djur är också en spännande typ av ledarskap. Mammas och min häst på 650 kg flyttar man inte med muskelkraft. Det gäller att hitta på något sätt att få honom att gå självmant utan att piska eller slå. Samma sak med vår hund. Att vara ledare för en hund handlar inte om disciplin utan om förtroende.
En mening för att hjälpa människor
Om jag ska säga bara mening för att hjälpa mänskligheten så skulle det vara att precis som skådespelaren inte ÄR karaktären så ÄR du inte dina tankar och känslor, du är den som tänker dina tankar och känner dina känslor.