Psykisk ohälsa kostar det svenska samhället över 200 miljarder kronor om året, och stressrelaterad utmattning står för en stor del av notan. Ändå blir de flesta rehabiliteringsprocesser långa, och medarbetare som kommer tillbaka riskerar samma mönster igen. Anledningen: insatserna adresserar symtomen, inte det som faktiskt skapar upplevelsen av stress.
Kompetenta, ansvarstagande medarbetare kör slut på sig själva. De blir sjukskrivna. Rehabiliteringsprocessen inleds med en åtgärdsplan från företagshälsovården. Allt görs rätt enligt handboken.
Och ändå: många kommer tillbaka till samma höga tempo, samma sätt att tänka om sig själva och sina prestationer – och en tid senare är de tillbaka i samma läge igen. Det behöver inte vara ett tecken på att insatserna har varit fel. Det är ett tecken på att en avgörande pusselbit ofta saknas.
Vanliga rehabiliteringsinsatser riktar sig mot beteenden och omständigheter: vila, gradvis återgång, anpassad arbetsbelastning, samtalsstöd.
Det finns ett problem med de insatserna som kan vara svårt att upptäcka. De utgår från frågan ”vad ska medarbetaren göra för att bli frisk”. Och det är en fråga som håller fokus kvar vid symtomen.
Den fråga som i stort sett alltid missas är en annan: ”Hur uppstår upplevelsen av stress och utmattning egentligen?”
Svaret på den frågan ligger inte i omständigheterna utan i hur tänkandet, kännandet och medvetandet skapar upplevelsen i stunden. Det förklarar varför två medarbetare i identiska roller, med identisk arbetsbelastning, kan må helt olika – och varför den ena kan återhämta sig i grunden medan den andra bara blir tillfälligt bättre.
Ett vanligt råd är ”du måste vila”. Men den som är utmattad kan ofta inte vila även när förutsättningarna finns. Sätt en utmattad person i en solstol med all tid i världen, och tankarna fortsätter ändå i full fart med planering av kommande uppgifter och en bedömning av läget – ”vad duktig jag är som vilar”. Eller så blir den utmattade arg och tycker att ”vila, det ska man göra när man har gjort klart allt man måste göra”.
Med ett tänkande har gått på högvarv under lång tid saknas nämligen insikten om att man inte behöver tro på allt man tänker.
Tänkandet har en tendens att se det mesta som komplext och svårt. Därför har ett överaktivt tänkande svårt att förstå att klarhet inte uppstår av mera tänkande och mera aktivitet. Den uppstår istället först när den onödiga mentala aktiviteten lugnar sig. Då sjunker stressnivån automatiskt, utan att någon yttre omständighet behöver förändras först.
Vår utgångspunkt i det här arbetet är att en medarbetare som är utmattad inte är trasig och behöver därför inte fixas till. Vi jobbar inte med metoder och tekniker, utan hjälper personen se något hen redan bär på: att den egna kapaciteten, klarheten och energin finns kvar, bortom det tänkande som för tillfället skymmer den.
Det här är inte ett avfärdande av det ni redan gör inom företagshälsovården och rehabilitering. Det är ett sätt att fördjupa effekten av det – så att återhämtningen blir varaktig.
– Snabbare och mer hållbar återgång i arbete, med lägre risk för återfall.
– Minskade kostnader kopplade till sjukskrivning och personalomsättning.
– Medarbetare som förstår sina egna varningssignaler tidigare – innan det blir kris.
– Ledare och HR som får ett gemensamt språk för att prata om stress utan att det blir känsligt eller privat.
Vi erbjuder individuella samtal och samtalsgrupper ledda av Lisa Sjöström som själv har gått igenom fyra års utmattning och byggt sitt arbete på det hon lärde sig för att ta sig ur den. Det var inte genom en färdig metod, utan genom att förstå hur tänkandet faktiskt fungerar. Insatserna kan riktas till medarbetare som är sjukskrivna, på väg tillbaka, eller som ni vill nå förebyggande innan något hänt.
Om ni har en eller flera medarbetare där rehabiliteringen känns låst, eller vill bygga in det här förebyggande i er organisation, hör av er så tar vi ett samtal om vad som skulle passa er situation.
Lisa Sjöström
lisa@growingtogether.se